När jag insåg att det var jag själv som var skälet till all oro, ändrades långsamt hånleendet. Jag omfamnade min egen skugga och lät de skuggorna jag hållit borta återvända. Min familj var än en gång samlad. Min far besökte mina drömmar på nytt, gav mig fakta kring världens gåtor. Jag kände mig starkare än jag någonsin varit, och vägrade förneka min verklighet.
Det var det som ledde mig hit.
Min mentala bit har alltid gått i vågor. Vad som är sanning eller ej i mitt liv, har kommit och gått. Jag har dock kommit till insikt med mycket under mitt liv. Oavsett vad folk tänker eller tror om en, så är det dina egna uppfattningar kring dig som du bör vara rädd för. Det är de uppfattningarna som kan göra dig riktigt illa. Det kvittar hur du väljer att leva ditt liv, så länge du väljer efter eget bevåg. Bry dig inte om hur folk ser på dig, du kan alltid se likadant tillbaka.
Hur många jag dödat eller skadat genom mina år bland er, har egentligen inget med historien att göra. Jag valde bara att berätta en del av allt det jag gjort som anses vara fel i eran beräkning, för att tydliggöra min åsikt. Jag hävdar att det kvittar vad jag än gör här i livet, så länge jag gör det ur min egen vilja. Insikten av att vara min egen herre, tog tid för min del. Hur lång tid kommer ingen av er förstå. Vad man än väljer att tro på, är det viktigt att skapa en egen väg, inte följa andras vägar i blindo. Jag skapade en stig som ledde mig till detta rum jag idag lever i. Mina ord kommer kanske aldrig färdas utanför väggarna som omger mig. Men vad gör det för skillnad?
Även om skuggtingen inte existerar i din värld, gör de det i min. Allas verklighet är olika. Du säger mig vara galen, fanatisk och att spännena på min säng finns där av en orsak. Jag hävdar att du är galen som inte inser hur lika mina olikheter är världens. Hur kan en enda människa förkasta en annans människas verklighet? Jag vägrar än ta del av eran skeva verklighetsuppfattning.
Jag har inte valt min omgivning, men varje gång jag sluter ögonen formas allt mörkret till mina innersta tankar. Vart jag än befinner mig medan jag inväntar mitt långsamma förfall bekommer mig ej. Jag är min verklighet, det kvittar var jag är inlåst, jag lever vart jag än vill.